stackars, stackars, stackars lilla flicka....

HAr så mycket att skriva men vet inte hur jag ska formulera det!
Den lilla tönten som härmar oss blir bara fånigare och fånigare för varje dag som går.

Oh gosh. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag vet inte om vi ska tycka synd om oss själva för att hon försöker vara som vi eller om vi ska tycka synd om henne som aldrig någonsin kommer ge upp eller lyckas för den delen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0